EN SYNDARES BEKÄNNELSE.
Upprörda diskussioner i Tyskland efter premiär på en spelfilm om vänsterterroristerna Baader-Meinhof.
INGOLSTADT. Polisjakter, skarpa skott, bombattentat, sårade och döda. Frågan är hur man gör en film om Baader-Meinhofgruppen utan att det bara blir blodig, publikfriande action. Saken debatteras i Tyskland just nu. Filmen hade premiär över hela landet i veckan.
Röda armé-fraktionen, även kallad Baader-Meinhofgruppen, skapar återigen rubriker.

Jag kunde varit en av dem i Baader Meinhof om inte förnuftet och kärleken kommit emellan. Inte för att jag var politiskt medveten eller tog ställning, så aktivt som medlemmarna i Bader Meinhof, utanför att jag hade en period då jag avskydde det etablerade samhällets normer, ett samhälle jag stod utanför. Det jag lärde mig från den tiden, är hur farligt det kan vara när unga människor tappar fotfästet och pga. olika orsaker, krig eller annat elände hamnar utanför. Jag är inte så förvånad över Brevik som saknade den spärren som de flesta av oss har.

Hans syster kontaktade mamman och var orolig för brorsans mentala hälsa. Han hade en dålig relation till modern och fadern hade en hög tjänst på UD i Paris som krävde mer uppmärksamhet än än lillgutten hemma i Norge. Nu är det för sent att bry sig offren får lida medan han själv slipper om han inte blir botad och inser vad han gjort. Mitt tips är att han blockerar vägen tillbaka till samhället