Politisk indoktrinering av barn i Sverige.

Skolelever i Damaskus gör honnör. Foto: Peter Löfgren/SVT

Barn dör i Arabvärlden då Islam inte har någon ålders-gräns.

Men när vi utsätter barn "invandrarbarn för politisk indoktrinering i Sverige som får sin politiska näring genom hat mot det svenska samhället", hur gör vi då?

Jag har en god vän ensamstående kvinna nu utan barn då pojken flyttat till pappan och vägrar vara svensk. Kvinnan är 40 år och pojken nio år har nu sedan ett par månader flyttat till pappan som kommer från Iran liksom mamman men mamman räknas inte i den iranska kulturen. Ingen är muslim och mamman har arbetat i kyrkans förskola som förskollärare. Pappan kör taxi och kan inte så bra svenska trots att han gått mer än en gång på komvux och bott i Sverige 25 år, för bidrag med syfte att tillgodogöra sig språket. Redan vid sex års ålder sa pojken att han inte var svensk trots att han är född här. Efter att ha vistas hos fadern tre månader under sommaren och mamman träffat en svensk man även han lärare då tog det hus i helvite. Pappan gick till socialen och påstod att mamman slog pojken och var olämplig som mor. Han polisanmälde även modern för polisen för barnmisshandel men åklagaren lade ner förundersökningen. Jag har inte för avsikt att ta ställning till påståenden varken från den ena eller den andra här i bloggen. Men den politiska biten är den som gör mig förbannad rent ut sagt. Pojken lever i en iransk bubbla med sin pappa en faster och farmor utan att vara eller komma att bli iranier på riktigt. När mamman pratade svenska med pojken i skolan läxade han upp mamman och sa du skall inte prata svenska du skall prata persiska då du är från Iran. Pappan är politiskt aktiv och har levt under flykt från den iranska regimen sedan han fick fly från Iran till Indien för föräldrarnas skull när han var 15 år har nu vid 50 års ålder även dragit in sonen i sitt hat. Om det går snett för den nu nio åriga pojken, om några år då kan han komma i fel gäng och att skada människor i det samhället han hatar är det lätt. Men måste det gå så? Jag vet inte men är stöd-person för mamman och jag gör mitt bäsata för att hjälpa henne. Pojken finns nu på en facebook-sida tillsamman med en politisk motståndare till regimen i Iran och bara detta kan försätta killen i fara för motståndare. Min blogg kommer att stå öppen för vidare kommentarer i ämnet.


Jag har JO-anmält en utredare vid socialbyrån, då utredningen ser ut att grunda sig på att socialsekreteraren utsatts för hot av pappan inte helt ovanligt i sammanhang där kulturkrockar kan uppstå.


Polis och åklagarmyndigheten hur fungerar den?
Mamman som jag här berättar om pratade med pojken på telefon då han satt i pappans taxi. Pappan sa då till pojken "säg till mamma att hon är en tjyv och hela hennes släkt att om vi inte får ditt pass så finns en färdig grav som väntar på henne och om hon vill gifta sig så kan de göra det i graven". Säg åt mamma att hon är smutsig (hora på persiska) pojken vidarebefordrade inte detta. Mamman spelade in samtalet som utspelade sig på persiska och gick till polisen och anmälde pappan för olaga hot. Kammaråklagare Jenny Alrud i Göteborg fattade beslut i ärendet, där mamman är målsägare. Förundersökningen läggs ned det finns ingen anledning att fullfölja förundersökningen. 23 kapitlet 4 § andra stycket rättegångsbalken. Det är en farlig syn på olaga hot som ibland leder till allvarliga följder med mord som resultat. Är det så vi skall ha det? Jag tycker inte detta. Har vi tagit in andra kulturer så får vi ta ansvar för detta vid både polis, skola och sociala myndigheter.

Ha nu en trevlig söndags kväll.

FORTSÄTTNING FÖLJER TILLS HISTORIEN FÅTT ETT SLUT, FÖRHOPPNINGSVIS INTE GENOM NÅGOT BROTT UTANFÖR NÅGON SKOLGÅRD. 


Minnesanteckningar.
Enl. mamman har pappan lärt pojken självförsvar. Det skulle ha varit när han fått stryk i skolan. Pappan sa då, att ta en penna och tryck in den i ögat så blir din motståndare blind. 2012-02-13


Fredagen 2012-02-10 pojken var med pappan på politiskt möte mot regimen i Iran. Pojken har aldrig varit i Iran.


Minnesanteckningar kan lösa framtida brott.


Jag har känt pojken och mamman sedan pojken var ett år tom. följt honom och hämtat honom på dagis och även träffat pappan både här hemma och vid tingsrätten. Mamman och jag bor grannar varför jag träffar dem ofta och dagligen om så behövs. Tidigare då pappan hade besöksförbud fick han lämna pojken hos mig vid något tillfälle så han vet att jag är stödperson för mamman. Jag var även ute och lekte med killen när han var liten och mamman pluggade för tentan på universitetet, så jag känner honom väl.